Åh, jag var inne på Veggie-toppen tidigare och browsade runt lite på bakfyllan och ramlade över en helt FANTASTISKT blogg med fokus på hållbart, naturligt, naturvänligt och livsvänligt levande. Det finns fullt med recept och praktiska tips på saker vi alla kan behöver hjälp med, eller som vi alla kan prova på. Den är inspirerande och vacker och guiderna är utförliga och enkla att följa! Ta en titt inne hos Expedition Grön.
"Forskare vid UQ’s School of Psychology har identifierat en av de skyddsmekanismer som människor använder för att berättiga sitt eget köttätande. Enligt studien är människor som äter kött, och speciellt de som förväntar sig att inom kort konsumera kött, ovilliga att erkänna ickemänskliga djurs mentala kvaliteter. Denna skyddsmekanism är en av flera som byggts upp för att hantera vad som inom psykologin kallas för kognitiv dissonans. Många människor tycker om att äta kött av kulinariska eller vanemässiga skäl, men samtidigt tycker de allra flesta illa om tanken att djur som används inom köttproduktion far illa." - vsemedia.se
Klicka här för att läsa hela artikeln om köttätandets psykologi Vissa människor har tack och lov fortfarande gränser, och när gränsen är nådd säger de fatiskt ifrån1/28/2012 OCKUPATION - Husbykräver respekt! skriver detta på sin FB-sida:
"Under många år, men framförallt sedan Alliansens valseger 2006, har vi sett hur stora och viktiga delar av vår gemensamma samhällsservice har försvunnit. På många orter runtom Sverige är reaktionerna starka, men makthavarnas bestämdhet att sälja ut eller helt lägga ner vår välfärd har visat sig vara orubblig. Under hösten 2011 har de priva...ta servicebolagens skandaler avlöst varandra, med Caremas extrema vanskötsel på sina äldreboenden som det mest uppmärksammade exemplet i media. I Husby och Järva har denna utveckling varit oerhört tydlig. Bara under de senaste åren har vi förlorat skolor, vårdcentraler, postkontor, förvaltningshus, försäkringskassan m.m. Senast i mars 2011 hölls en stor folklig protestmanifestation mot nedläggningen av vårdcentralen och postkontoret som gick under namnet 'Vredens dag – från Tahrir till Husby'." Jag blir så glad när jag ser sånt här (dvs. att folk engagerar sig, tar saken i sina egna händer och står för något de tror är viktigt, sätter hårt mot hårt och vågar ställa krav), för det är klart det smäller hårt mot ett litet samhälle när fler och fler lokala mötesplatser och viktiga institutioner stänger ner. När man måste ta bussen en halvtimme till närmsta vårdcentral och inte ens kan hämta ut sin medicin i sin hemort. Förorter och andra icke-städer utarmas mer och mer och i förorten finns inget liv. Förorterna är bara platser dit man åker efter jobbet för att vila upp sig för nästan arbetsdag. En plats där ungdomar planlöst vandrar omkring och eldar bilar för att de är missnöjda och frustrerade och lever i sin egen lilla isolerade värld, långt ifrån staden, den privilegierade (som i faktiskt omhändertagna) stadsdelarna, den levande världen där på andra sidan bussens färdsträcka. tror inte det finns så många sätt att förändra världen på egentligen. Politik för all del, demokrati är i grunden en bra sak men den förutsätter ju att en hel del andra saker fungerar. Bland annat att vi har tydliga val mellan partierna och att folk engagerar sig politiskt och vet vad de håller på med och hur världen fungerar, att folk vågar bry sig, tycka och känner att de vill engagera sig och att det är motiverat att göra det. Så ser det inte ut idag. Snart har vi ett tvåpartisystem (block och sammanslutningar är inte bra...) där vi får välja mellan blå och lite mindre blå. Folk måste börja ställa krav och det enda verkligt effektiva sättet att förändra världen är att höja sin röst, göra den hörd på riktigt, stå för saker, engagera sig, utbilda sig, tala med människor och kämpa för det man tror på och mot de orättvisor man ser omkring sig. Vi måste synas, höras och ställa krav. Vi måste få den här världen att tillhöra oss alla, inte bara vara en plats där vi vandrar mellan arbetsplats och viloplats och kanske någon dag där i slutet på veckan dricker några öl och drar en pizza på den lokala puben eller dricker smuggelsprit på garagehusets tak och sen bränner några bilar för att det inte finns något annat att göra och ingen i skolan eller hemma finns att ge en mod, mening och livslust. Här kan ni läsa mer om ockupationen i Husby och vad som ledde till att folket där fick nog: ”Husby kräver respekt” visar vägen, Husby kräver respekt, /Sarah _Vad gör att just du kallar dig vegan? Är det för att du fått den stämpeln? För att det bara är sån man är när man inte äter kött, mjölk och ägg? För att det känns viktigt (varför känns det så)? Vad betyder vegan för dig, hur applicerar du/utnyttjar du begreppet?
- I går natt när jag inte kunde sova låg jag och petade i min fyllehjärna för fulla muggar. Runt sju på morgonen när jag fortfarande inte kunde sova kom de vanliga tankarna upp "Jag ska aldrig mer röka!", "Jag ska aldrig mer dricka mer än ett glas vin till maten!", osv. Mitt i allt ångrande som hör till efter att man kommit i säng långt efter normalt sängående och druckit började jag fundera på hur vida jag skulle kalla mig Straight edge om jag slutade röka och dricka. Jag kom fram till att jag antagligen inte skulle göra det. Men varför får mina dietval i övrigt mig att vilja kalla mig Vegan och varför är det viktigt, och varför känns det inte lika naturligt att lägga till med ett X-drag i min uttalade livsstil? Straight edge är ju egentligen en rörelse (om vi nu ska kalla det så?) som står för saker jag tycker är bra. Inga droger. Ingen alkohol. (och i vissa avarter inget kött och ingen promiskuitet då). Precis som veganismen är viktig för mitt ställningstagande get emot köttindustrin och alla de andra falangerna som hör till kontexten. Men varför känns vegan mer självklart än straight edge? Kanske för att jag inte är straghit edge och egentligen inte tror att alkohol eller droger är något som nödvändigtvis behöver vara ett problem för individer i samhället - även om även jag så klart inser och ser problemet med vår alkoholkultur och vår relation till spriten och fyllan i sig. Jag har svårt att identifiera mig med vad jag upplever som en "typisk edgare" och även om edge knappast har någon egentlig politisk eller subkulturell tillhörighet känner jag mig inte riktigt passande i kontexten. Veganer vet vi kommer i alla olika former, storlekar och sorter och av alla möjliga olika skäl. Det är "enkelt" att vara vegan på det sättet, eller att identifiera sig med begreppet "vegan" och man kan faktiskt göra det till sitt eget. Så känner inte jag för Straight edge. Jag kallar mig vegan och det känns viktigt att kalla mig vegan för att det är ett politiskt ställningstagande, dessutom visar jag att jag lever som jag lär (i alla fall på den här punkten) vilket förstärks av etiketten. Den för säkert med sig massa negativt också men eftersom jag valt att göra min mat till någon form av politisk paroll känns det som om det främst är till min fördel eftersom den skapar tillfällen till debatt, uppmärksammar det jag tycker är viktigt m.m. Jag är mer än vegan men att kalla mig vegan känns generellt sett viktigt. Jag äger min veganism och kan utnyttja den till min fördel, för att gynna mina personliga och politiska mål. Men går då inte detta att applicera på Straight edge? Jo så klart. Men det känns bara inte lika självklart. Om jag bestämt mig under natten för att exempelvis sluta röka, är det inget jag kommer skylta med. Kanske när jag lyckats kan det komma på tal, eller när något frågar om en cigg eller vill bjuda. Om jag bestämt mig under natten för att exempelvis sluta dricka, är det inget jag kommer skylta med heller. Jag kan inte svara på varför veganismen blev så viktig när jag egentligen tycker att barn och djur som råkar illa ut på grund av alkohol i hemmet är något av det viktigaste att prata om i samhället och något som vi pratar ganska lite om och gör ganska lite för. Jag stöttar vit-jul kampanjer av hela mitt hjärta (men önskar att de fick mer genomslag i vårt samhälle). Kanske är det för att jag såg mitt köttätande (det lilla som blev av) som mer problematiskt än min drickande och mitt rökande? Fast egentligen borde att avstå från alkohol på grund av att man motsätter sig en destruktiv alkoholkultur vara precis lika viktigt och angeläget (jag kanske bara inte känner att det finns plats för det i mitt liv just nu?). Vår alkoholkultur är sjukt. Jag är inte mycket för präktiga nykterister som predikar vare fest men om jag inte vill dricka alkohol borde inte ens vara ett tema. Inte ifrågasättas eller hånas. Det är så hemskt egentligen, för inget stör människor så mycket som veganer, feminister, nitiska sopsorterare och nykterister. /Sarah Är det någon som beställt något från den här sidan? Tråkigt att det är så dyrt med frakt känner jag men jag funderar på att beställa hem någon av ostarna av det här märket bland annat. Någon som testat? Någon som har några andra tips på hemsidor man kan köpa veganska livsmedel hos? Svårt att hitta sånt i Uppsala tyvärr och det är dyrt att åka till Stockholm varje gång man ska äta prova något nytt eller fylla på med special-livsmedel.
/Sarah Jag har under en tid börjat ifrågasätta allt det här snacket om patriarkat hit och dit och därför vill jag gärna ta upp det även här. Lite överallt där feminism och genus diskuteras slänger folk med termen patriarkat, men vad betyder egentligen patriarkat och vad har det haft för konkret plats i samhället? Många feminister talar i bloggar och andra sammanhang om regler och normer som vi människor i vårt samhälle upprätthåller och hur dessa hjälper till att upprätthålla patriarkatet.
Patriarkat är en term som beskriver en maktstruktur i samhället. Denna maktstruktur är helt eller i alla fall övervägande manlig. Alltså; ett samhälle där männen har en övervägande del av inflytandet. Nä vi talar om det inom feminismen menar vi (som jag uppfattar det) att det finns strukturer i samhället som gynnar en ordning där männen har makten i samhället (och det är också detta som feministerna kämpar för att förändra). Om vi gör ett jämförande mellan män och kvinnors rättigheter genom århundradena kan vi se att patriarkatet i alla fall har varit en övertydligt verklighet; kvinnor har exempelvis inte haft rösträtt (till skillnad från männen) och även om inte alla män haft rösträtt i demokratins begynnelse heller så kan vi se att det först var rika, fria, män som fick rösta, sedan män i en mer generell omfattning och sedan, långt senare även kvinnor... efter många om och men. Men hur ser patriarkatet ut idag och kan vi, eller bör vi verkligen tala om ett patriarkat fortfarande? Idag när fler och fler kvinnor finns i maktpositioner, där kvinnor har mer och mer inflytande över sina egna liv, har rösträtt, får ta ekonomiska beslut och ingå ekonomiska avtal, får härska över sina egna kroppar (i alla fall i teori och lag). Kan vi tala om ett partirarkat och endast utgå ifrån att kvinnor generellt inte har lika mycket inflytande som männen? Eller behövs det mer för att vi ska kunna tala om ett regelrätt patriarkat? Jag påstår inte att det inte finns manliga normer och att dessa inte gynnar männen men finns det ett patriarkat? Är det tillräckligt att vi kvinnor inte är en lika naturlig del av bolagsstyrelsen? Jag tar upp de här frågorna för jag vet faktiskt inte. Det finns definitivt spår av patriarkatet kvar, och patriarkatet ska inte glömmas men kan det inte hända att begreppet i sig tappat lite fotfäste i dagens i alla fall betydligt mer jämställda samhälle än för, säg 100 eller kanske 50 år sedan? Jag personligen vet att det fortfarande finns sociala strukturer i samhället som gynnar män framför kvinnor, att vi alla påverkad av könsnormer och det är ett faktum att män generellt sett får mer lön än kvinnor inom samma yrkesgrupp och för samma arbete. Det är också fakta att vi (mer eller mindre) socialiseras till kvinnor och män och oavsett om man anser att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor eller inte ska dessa inte får styra en individs liv. Vad jag menar är att en man som skrider över gränsen till vad som anses icke-manligt ska inte vara mindre värd, och en kvinna som gör det samma ska inte heller vara mindre värd. En kvinna ska ha tillgång till ett stereotypiskt mansyrke oavsett om hon är född med en fitta eller en kuk och en man ska ha tillgång till ett stereotypiskt kvinnoyrke om han så vill också (och jag vill bara påpeka att min ordgranskare i Firefox har ordet "kvinnoyrke" men inte ordet "mansyrke" i sin ordlista). Jag tror att om vi ska tala om ett patriarkat idag kan vi inte tala om det med samma självklara tydlighet som under 1900-talet. Dessa normer ligger djupt gömda i vårt sociala samspel och vi utsätts för dessa normer hela tiden, men vi tänker inte på dem och de är inte så tydliga som att män får rösta men inte kvinnor. Kanske borde vi i alla fall inte haka upp oss så mycket på patriarkatet utan fokusera mer på att tala om normer, socialisering, lika värde och hur samhället reagerar och behandlar dem som skrider över gränserna för vad som anses passande eller normalt. Dessutom tror jag att man ska välja tillfälle att slänga med begrepp som patriarkat eftersom många associerar det negativt fast på helt fel grunder och att man där för som argumenterande för genus och feminism lätt avfärdas eller bara provocerar utan att det verkar konstruktivt över huvud taget. Även om såna begrepp absolut kan ha sin plats också. /Sarah Så säljer denna relativt fattiga krake en överbliven korsett som aldrig ens använts. Kan hända att det kommer in en Vollers semibyst i svart satin någon dag också. Men denna ligger ute tills någon vill ta sig an den i alla fall: http://www.tradera.com/underbyst-korsett-22-svart-brokad-stalskenor-ny-goth-pinupp-auktion_1635_147842375
Helt ärligt finns det få saker jag blir så arg på som när någon säger att vi inte har fattiga människor i Sverige. Vi behöver inte ens räkna in uteliggare om vi så vill, men fattigdomen är lika hård, kall och verklig för det. Man brukar göra skillnad på Absolut och Relativ fattigdom där det sistnämnda är det mest vanlig förekommande när vi diskuterar frågan i Sverige.
Medan den absoluta termen avser en individ eller grupps inkomst under en visst bestämd (extremt låg) nivå kan den relativa fattigdomen användas för att jämföra inkomster och ekonomiska möjligheter (till försörjning av sin familj, boende, utbildning och liknande som hör till våra rättigheter i vårt land) grupper emellan. Hur som helst anser jag och många med mig att när en familj inte har råd att köpa skor till sina barn när de växt ur dem för att de måste köpa mat eller när en människa inte har råd att gå till tandläkaren för att den måste betala hyran och inte har något utrymme för att ens kunna spara ihop till en buffert för oförutsedda utgifter... då finns det en fattigdomsaspekt att ta i bejakande. När människor inte kan skicka med matsäck eller betala en mindre avgift för skolresan åt sina barn för att de då måste prioritera bort mat för familjen eller en vinterjacka till lillebror - då kan vi också tala om fattigdom. Den är inte absolut, men den är i jämförelse med den levnadsstandars som anses själslig som undre gräns, likväl fattigdom. Vi kan kalla det (och utgå ifrån) existensminimum om vi vill. Det är vad de som får socialbidrag (eller försörjningsstöd som det egentligen heter) får ut. Lite beroende på livssituation (hur vida det finns barn, familj osv. med i bilden eller inte). Det finns dock massa problem med socialbidraget. Ett av dem är den totala utblottning man måste vara i eller vara på randen till innan man får hjälp. Hur fungerar vårt sociala skyddsnät egentligen om vi inte kan få hjälp innan det är för sent? För att få ekonomisk hjälp i form av försörjningsstöd måste man bland annat sälja allt man har att sälja. Du måste alltså sälja en ev. familjebostad för att få hjälp från staten när du inte längre har en inkomst. Du måste sälja allt som socialen tycker att du "rimligtvis" kan klara dig utan om det så är en båt eller en lägenhet spelar ingen roll. Detta är ett problem eftersom att många kanske bara behöver tillfällig hjälp och eftersom vi alla betalar skatt borde vi väl också alla ha rätt till denna tillfälliga hjälp när vi behöver den, eller hur? Jag minns för några år sedan att det stod i någon av våra större tidningar om en tjej i Stockholm som skulle vara tvungen att sälja sin bostad för att få socialbidrag, även om hon sökte jobb frekvent och bara behövde socialbidraget just för att överleva och kunna åka tunnelbana när hon sökte jobb. I Stockholm är det JÄTTESVÅRT (det är en underdrift nu, men verkligen, verkligen, skitsvårt) att hitta boende överhuvudtaget. Hon skulle alltså, för att kunna få ekonomiskt stöd att söka jobb och betala hyra och mat behöva sälja sin bostad och leva på dem pengarna innan hon kunde få hjälp av staten. Detta trots att hon antagligen skulle stå helt utan bostad om hon sålde sin lägenhet, inte hade någon familj nära som kunde ta hand om henne eller hysa henne under tiden hon letade boende m.m. Hur ska någon kunna ta sig upp på fötter igen när den för att få hjälp behövt göra sig av med alla sina tillgångar, måste ställa sig till socialstyrelsens förfogande och lyda order. Kan man inte i stället ge folk ekonomisk hjälp när de faktiskt behöver det. Trots att de har en bostadsrätt eller en villa? Bara för att de inte får jobb eller fått sparken och inte har någon A-kassa eller vad det nu än kan vara som är fallet. Vad är egentligen rimligt? Om någon där emot trots allt fastnar i bidragsberoende kanske man bör se över situationen. Vad kan man göra för att ge människan i fråga en ökad chans att få jobb, ökad livsglädje och kan man få lös pengar som människan i frågan kan leva på genom att sänka levnadsomkostnaderna (genom att exempelvis sälja ett hus eller en sommarstuga för att öka chanserna att personen ska klara sig själv) men INITIALT ska detta inte ens vara ett ämne att ta upp. Jag förstår om sparpengar ska användas, men att man ska sälja sin bostad för att få ekonomisk hjälp är HELT ABSURT. /Sarah _Tänkte komma med lite sci-fi tips, lite i samma anda som min gamla syntblogg som det här faktiskt var en gång i tiden (men det spårade ju ur som ni som följde mig då... om ni är kvar... har märkt).
Jag har nyss sett första avsnittet av SVTs nya sci-fi serie Äkta människor. Den utspelar sig i ett svenskt samhälle där artificiellt intelligenta humanoider vars uppgift är att göra hemarbete, ta hand om våra äldre, handla mat, hjälpa barnen med läxorna (ha sex med dem som inte vill eller inte kan ligga med människor) osv. är en mer och mer vanlig del av vardagen för de flesta. Det finns också en motståndsrörelse med rasfientliga undertoner som går under betäckningen "äkta människor" var i från titeln till serien kommit. Parallellt med detta får vi följa en människa och en rad av dessa robotar som kämpar för sin frihet. I första avsnittet får vi träffa några familjer, bland annat Roger, en medelålders, fet, olycklig lager/fabriks-arbetare vars arbetsplats nästan helt befriats från mänskliga arbetare och där arbetskraften består i dessa robotar som kallas Hubbots, även hans hem är invaderat (som han känner det) då hans frus robot "Rick" tycks få ta mer del av deras liv än han själv. Vi får även initialt träffa en annan familj (som jag inte vet namnet på) som får en hubbot när de köper en ny till morfadern i familjen, vars hubbot (som han mer ser som än vän än en maskin eller sak) går sönder. Denna hubbot som de råkar "få på köpet" råkar också vara en av de "vilda" robotarna som kämpar för sin frihet, som blivit kidnappad av män på svartmarknaden. Behöver jag säga att första avsnittet var AWESOME? Och det finns TVÅ ute på svtplay.se just nu. /Sarah |