Helt ärligt finns det få saker jag blir så arg på som när någon säger att vi inte har fattiga människor i Sverige. Vi behöver inte ens räkna in uteliggare om vi så vill, men fattigdomen är lika hård, kall och verklig för det. Man brukar göra skillnad på Absolut och Relativ fattigdom där det sistnämnda är det mest vanlig förekommande när vi diskuterar frågan i Sverige.
Medan den absoluta termen avser en individ eller grupps inkomst under en visst bestämd (extremt låg) nivå kan den relativa fattigdomen användas för att jämföra inkomster och ekonomiska möjligheter (till försörjning av sin familj, boende, utbildning och liknande som hör till våra rättigheter i vårt land) grupper emellan.
Hur som helst anser jag och många med mig att när en familj inte har råd att köpa skor till sina barn när de växt ur dem för att de måste köpa mat eller när en människa inte har råd att gå till tandläkaren för att den måste betala hyran och inte har något utrymme för att ens kunna spara ihop till en buffert för oförutsedda utgifter... då finns det en fattigdomsaspekt att ta i bejakande. När människor inte kan skicka med matsäck eller betala en mindre avgift för skolresan åt sina barn för att de då måste prioritera bort mat för familjen eller en vinterjacka till lillebror - då kan vi också tala om fattigdom. Den är inte absolut, men den är i jämförelse med den levnadsstandars som anses själslig som undre gräns, likväl fattigdom. Vi kan kalla det (och utgå ifrån) existensminimum om vi vill. Det är vad de som får socialbidrag (eller försörjningsstöd som det egentligen heter) får ut. Lite beroende på livssituation (hur vida det finns barn, familj osv. med i bilden eller inte).
Det finns dock massa problem med socialbidraget. Ett av dem är den totala utblottning man måste vara i eller vara på randen till innan man får hjälp. Hur fungerar vårt sociala skyddsnät egentligen om vi inte kan få hjälp innan det är för sent? För att få ekonomisk hjälp i form av försörjningsstöd måste man bland annat sälja allt man har att sälja. Du måste alltså sälja en ev. familjebostad för att få hjälp från staten när du inte längre har en inkomst. Du måste sälja allt som socialen tycker att du "rimligtvis" kan klara dig utan om det så är en båt eller en lägenhet spelar ingen roll. Detta är ett problem eftersom att många kanske bara behöver tillfällig hjälp och eftersom vi alla betalar skatt borde vi väl också alla ha rätt till denna tillfälliga hjälp när vi behöver den, eller hur?
Jag minns för några år sedan att det stod i någon av våra större tidningar om en tjej i Stockholm som skulle vara tvungen att sälja sin bostad för att få socialbidrag, även om hon sökte jobb frekvent och bara behövde socialbidraget just för att överleva och kunna åka tunnelbana när hon sökte jobb. I Stockholm är det JÄTTESVÅRT (det är en underdrift nu, men verkligen, verkligen, skitsvårt) att hitta boende överhuvudtaget. Hon skulle alltså, för att kunna få ekonomiskt stöd att söka jobb och betala hyra och mat behöva sälja sin bostad och leva på dem pengarna innan hon kunde få hjälp av staten. Detta trots att hon antagligen skulle stå helt utan bostad om hon sålde sin lägenhet, inte hade någon familj nära som kunde ta hand om henne eller hysa henne under tiden hon letade boende m.m.
Hur ska någon kunna ta sig upp på fötter igen när den för att få hjälp behövt göra sig av med alla sina tillgångar, måste ställa sig till socialstyrelsens förfogande och lyda order. Kan man inte i stället ge folk ekonomisk hjälp när de faktiskt behöver det. Trots att de har en bostadsrätt eller en villa? Bara för att de inte får jobb eller fått sparken och inte har någon A-kassa eller vad det nu än kan vara som är fallet. Vad är egentligen rimligt?
Om någon där emot trots allt fastnar i bidragsberoende kanske man bör se över situationen. Vad kan man göra för att ge människan i fråga en ökad chans att få jobb, ökad livsglädje och kan man få lös pengar som människan i frågan kan leva på genom att sänka levnadsomkostnaderna (genom att exempelvis sälja ett hus eller en sommarstuga för att öka chanserna att personen ska klara sig själv) men INITIALT ska detta inte ens vara ett ämne att ta upp. Jag förstår om sparpengar ska användas, men att man ska sälja sin bostad för att få ekonomisk hjälp är HELT ABSURT.
/Sarah
Medan den absoluta termen avser en individ eller grupps inkomst under en visst bestämd (extremt låg) nivå kan den relativa fattigdomen användas för att jämföra inkomster och ekonomiska möjligheter (till försörjning av sin familj, boende, utbildning och liknande som hör till våra rättigheter i vårt land) grupper emellan.
Hur som helst anser jag och många med mig att när en familj inte har råd att köpa skor till sina barn när de växt ur dem för att de måste köpa mat eller när en människa inte har råd att gå till tandläkaren för att den måste betala hyran och inte har något utrymme för att ens kunna spara ihop till en buffert för oförutsedda utgifter... då finns det en fattigdomsaspekt att ta i bejakande. När människor inte kan skicka med matsäck eller betala en mindre avgift för skolresan åt sina barn för att de då måste prioritera bort mat för familjen eller en vinterjacka till lillebror - då kan vi också tala om fattigdom. Den är inte absolut, men den är i jämförelse med den levnadsstandars som anses själslig som undre gräns, likväl fattigdom. Vi kan kalla det (och utgå ifrån) existensminimum om vi vill. Det är vad de som får socialbidrag (eller försörjningsstöd som det egentligen heter) får ut. Lite beroende på livssituation (hur vida det finns barn, familj osv. med i bilden eller inte).
Det finns dock massa problem med socialbidraget. Ett av dem är den totala utblottning man måste vara i eller vara på randen till innan man får hjälp. Hur fungerar vårt sociala skyddsnät egentligen om vi inte kan få hjälp innan det är för sent? För att få ekonomisk hjälp i form av försörjningsstöd måste man bland annat sälja allt man har att sälja. Du måste alltså sälja en ev. familjebostad för att få hjälp från staten när du inte längre har en inkomst. Du måste sälja allt som socialen tycker att du "rimligtvis" kan klara dig utan om det så är en båt eller en lägenhet spelar ingen roll. Detta är ett problem eftersom att många kanske bara behöver tillfällig hjälp och eftersom vi alla betalar skatt borde vi väl också alla ha rätt till denna tillfälliga hjälp när vi behöver den, eller hur?
Jag minns för några år sedan att det stod i någon av våra större tidningar om en tjej i Stockholm som skulle vara tvungen att sälja sin bostad för att få socialbidrag, även om hon sökte jobb frekvent och bara behövde socialbidraget just för att överleva och kunna åka tunnelbana när hon sökte jobb. I Stockholm är det JÄTTESVÅRT (det är en underdrift nu, men verkligen, verkligen, skitsvårt) att hitta boende överhuvudtaget. Hon skulle alltså, för att kunna få ekonomiskt stöd att söka jobb och betala hyra och mat behöva sälja sin bostad och leva på dem pengarna innan hon kunde få hjälp av staten. Detta trots att hon antagligen skulle stå helt utan bostad om hon sålde sin lägenhet, inte hade någon familj nära som kunde ta hand om henne eller hysa henne under tiden hon letade boende m.m.
Hur ska någon kunna ta sig upp på fötter igen när den för att få hjälp behövt göra sig av med alla sina tillgångar, måste ställa sig till socialstyrelsens förfogande och lyda order. Kan man inte i stället ge folk ekonomisk hjälp när de faktiskt behöver det. Trots att de har en bostadsrätt eller en villa? Bara för att de inte får jobb eller fått sparken och inte har någon A-kassa eller vad det nu än kan vara som är fallet. Vad är egentligen rimligt?
Om någon där emot trots allt fastnar i bidragsberoende kanske man bör se över situationen. Vad kan man göra för att ge människan i fråga en ökad chans att få jobb, ökad livsglädje och kan man få lös pengar som människan i frågan kan leva på genom att sänka levnadsomkostnaderna (genom att exempelvis sälja ett hus eller en sommarstuga för att öka chanserna att personen ska klara sig själv) men INITIALT ska detta inte ens vara ett ämne att ta upp. Jag förstår om sparpengar ska användas, men att man ska sälja sin bostad för att få ekonomisk hjälp är HELT ABSURT.
/Sarah