Ju tydligare blir det att världen är så fel. Därför vill jag faktiskt påstå att jag ställer mig bakom skadegörelse, fritagningar och liknande på bekostnad av minkfarmare, vapentillverkare och allt skit som finns där ute. Visst, det kanske finns andra vägar och jag personligen kanske först väljer dem framför skadegörelse men anledningen till att man inte ska fri ta någon som är fången och lider kan aldrig vara någon annans vinstförlust. Visst skadar det kanske enstaka minkfarmare om deras minkar dör i skogen i stället för att de blir "fina pälsar" som de kan döda och sen sälja för mångsiffriga belopp MEN ingen ska få göra vinst på någon annans lidande. Det måste finnas något annat de kan välja att syssla med, något annat än att plåga, tortera och utnyttja för att tjäna pengar.

Detta gäller för övrigt många andra branscher också. Och nej, det är inte så att du kan ursäkta dig med "somebody has to do it!" för ingen behöver farma minkar, tillverka vapen eller slakta djur (and all that jazz).
2 Comments
 
 
Jag vill se ett Uppsala med bilfri innerstad, fungerande och tillgänglig kollektivtrafik, gröna allmänna ytor som är till för ALLA, bostadsområden där ALLA har råd att bo (även mitt i staden) och förorter där ALLA VILL bo, mötesplatser där alla är välkomna och självklart massor där till.

Jag tycker inte att något av det här är att kräva för mycket, men det kräver en viss omställning. Bostadsbolagen kan inte agera för maximal vinst på bekostnad av människor som inte tillhör medelklassen, stat och kommun måste sluta prioritera bilismen framför den kollektiva trafiken (även där finns vinstintressen som styr), vi som bo i staden måste börja ställa krav och aktivera oss för att nå de mål vi vill med vår stad, vi måste leva i våra förorter, kräva att kommunen tar sitt ansvar i förorterna och tillsammans skapa förorter där vi kan känna gemenskap och mening och skapa ny offentliga rum där vi kan verka tillsammans.

Så vad ska vi göra?
Add Comment
 
 
Det är intressanta att se hur politikerna i partiledardebatten hela tiden förvränger varandras ord. På båda sidor av den blå-röda skalan. Jag önskar så att de kunde hålla sig till att vara sakliga och uppriktiga när de presenterar problem och eventuella lösningar i stället för att fokusera så mycket på att förvränga varandras ord och åsikter. Det är skillnad på att kritisera någons ståndpunkt och att förvränga deras ord för att försöka få dem att verka dumma. Det sistnämnda är dessutom inget jag vill att mina skattepengar ska avlöna. Vi måste kunna kräva mer än detta av våra politiker. De kan inte bete sig som småbarn som är rädda för att ertappas med att ha fel och därför snabbt måste ställa någon annan i dålig dager. Populismen måste försvinna, valfisket utrotas och allt jävla tjafs bekämpas. Då kanske vi kan få se det lilla positiva som ev. finns att utvinna ur parlamentarismen i Sverige. Annars får vi riva och bygga nytt, annorlunda och tänka helt om. Gör om, gör rätt. Vi vinner alla på att bekämpa skitsnacket och ta kontrollen över våra liv.

/Sarah
2 Comments
 
 
Denna vecka är tydligen tillägnad stadskampen. Det är en tid för alla oss som vill ta tillbaka staden, vill motverka segregation och gentrifiering, vill öppna upp stadskärnorna och ytterområdena och göra staden levande och för alla.

När jag ser på min stad, Uppsala, ser jag en stad som rör sig åt helt fel håll. Oavsett hur politikerna ser på upprustande av (vissa) områden set jag bara höjda hyror på en redan svår marknad där det enda som byggs nytt eller renoveras är bostadsrätter och lägenheter ingen utan heltidsjobb eller mer än en inkomst kan klara av. Det rimmar illa med både vår arbetssituation, med ungas situation i samhället i övrigt (när vi pluggar eller söker arbete osv) samt många andra grupper i samhället som puttas ut i ytterområden som i stället bara blir mer och mer negligerade, nötta och ignorerade.

Här kan ni hitta aktiviteter i era städer eller angränsande storstäder! De städer som finns representerade är: Stockholm, Malmö, Lund, Göteborg, Umeå, Nyköping och min hemstad Uppsala. I Uppsala händer det saker på Projektil som är vårt nyöppnade bokcafé och schema samt mer information kan ni hitta här!

Själv planerar jag att besöka föredragen "Föredrag - vems stad?" på tisdagen samt den om hyreshöjningarna i Gränby på torsdagen! Båda startar 19.00 och här kan ni hitta information om bok caféet!

/Sarah
Add Comment
 
 
Hittade den här på mitt lokala bibliotek för en femma. Värt.
Add Comment
 
 
När jag ÄNTLIGEN kom åt mitt paypal-konto igen beställde jag lite nya patchar. Så himla fina de två första (och de andra också). En ny favoritsäljare på Etsy, samt en gammal. Ni borde komma till dem om ni klickar på bilderna! :)

/Sarah
5 Comments
 
Stereotypisk 23/04/2012
 
Jag morfas långsamt till den jag ville vara när jag var yngre, vilket är bra. På ett mer ytligt plan så skojar jag lite för mig själv om att jag bara blir mer och mer vegan. Nosringen är på plats så det är bara dreads och lite kortare lugg på det då. Hur upplever ni att den stereotypa veganen SER UT? För mig har hen dreads, skrot i ansiktet, naturfärgat hår, fräscht naturligt kroppshår, patchar och vegankängor samt kort lugg (i alla fall tjejer). Nosringen här liksom verkligen hemma där i ansiktsskrotet när jag tänker "stereotyp vegan". Haha. ^__^

/Sarah
Add Comment
 
 
När jag växte upp fanns det många som kallade sig för anarkister, likt många andra såg jag inte på detta med någon större förståelse för komplexa sociala strukturer, politiska system eller någon som helst uppfattning om arbetare, politiker och alla andra som omfattas av det vi kallar samhället. Dessa "anarkister" tror jag i mångt och mycket också saknade den här kunskapen men när jag tittar på anarkismen idag ser jag i alla fall poängen som jag skulle kunnat ansluta mig till i en handvändning när jag var yngre. Jag skulle nog inte kalla mig själv för anarkist men jag är väl kanske mer än sympatisör som vill nå i mångt och mycket ungefär samma saker som anarkisterna ofta tycks önska uppnå.

Jag kom i kontakt med anarkism.org's blogg här idag och hittade ett intressant inlägg som rubricerades "Makt" och tycks ge en ganska bra förklaring om vad anarkismen helt riktigt problematiserar när vi exempelvis talar om hur vårt land styrs. De flesta av oss tar ju den svenska parlamentarismen för givet som det enda demokratiska, enda rätta, enda säkra, enda sättet osv... men jag tror inte det.

Jag personligen tror egentligen inte alls på den representativa demokrati vi idag har i Sverige. I och med bildandet av politiska block försvinner dessutom (precis som citatet nedan också säger) mycket av det lilla som var positivt (och något ev. positivt som finns kvar hotas även det av denna form av partiombildning eller vad man nu vill kalla det). Så jag håller med om mycket som skrivs i den här texten, problemen är tydliga. Anarkismen söker alltså skapa ett samhälle som inte är baserat på hierarki (klass m.m.) och där hör inte vårt svenska system med staten och dess styrande elit hemma. Blogginlägget jag nämnde ovan inleds som följer:

"Parlamentarism, även kallat representativ demokrati, är illusionen om att ett verkligt folkstyre kan uppnås genom valda härskare. Vi kallar dessa härskare för politiker, och de påstår att de representerar sina väljare. Vi vet dock att politikernas beslut inte behöver vara förankrade hos väljarna, då de ofta kompromissar med andra partier för att kunna segra i enstaka frågor. Detta syns tydligt i den svenska blockpolitiken, som urholkar den lilla folkrepresentation som kanske fanns en gång i tiden."

Och jag kan inte annat än nicka instämmande.

/Sarah

Add Comment
 
 
Ramlade över något forum när jag letade dumpstring i mitt närområde, det här var ett forum där jag vanligtvis troligen hade trivts rätt bra även om det rör sig en hel del nyliberala låtsas socialister (och kommunister också för den delen) där men detta kan vi lägga åt sidan. Faktum är att jag började läsa tråden om dumstring och blev väldigt chockad över vad för typ av åsikter som yttrade sig där.

Delvis var det ju det gamla vanliga om att det är ohygieniskt, äckligt, farligt osv. att dumpstra men jag fick känslan av att många också menade att det är direkt osolidariskt att dumpstra (solidariskt innebär att man agerar för ett kollektivt bästa snarare än sitt eget bästa mer eller mindre)!

Deras eller den som förde den här tesens (jag är osäker på hur många som höll med eller inte men inte allt för många verkade i alla fall i den delen jag tråden jag läste sätta sig emot) poäng verkade vara att genom att dumpstra och vara en del av den popularitet som dumpstring fått på sistone så får man sopletande att glamoriseras (vilket på något vis skulle göra dem som dumpstrar inte för att de ser det som en självklarhet och något positivt utan något nödvändigt ont en otjänst). De tycktes mena att vi sänker nivån för vad som anses mänskligt värt och att vi i samhället därför skulle tycka att de som inte har pengar lika gärna kan leta mat i soporna i stället för att få bidrag och sympati osv.

Det här håller jag inte alls med om. Det är ju raka motsatsen till den motivering som verkar driva alla dumpstrare jag träffat i alla fall. Visst är det för många delvis en ekonomisk fråga men det är inte främst det som får en människa som faktiskt har pengar (socialbidrag, arbete, studielån osv.), nej, det är något annat, något ideologiskt. Alla jag träffat har någon form av uttalat politiskt eller moraliskt i ryggen när de börjar dumpstra. Vad detta är kan ju så klart variera men som oftast handlar det om att det faktiskt är förvånansvärt fräsch mat (otroligt fräsch, man kunde lika gärna köpt den i butik oftast) som slängs (exempelvis när nya leveranser kommer eftersom alla köper det som är färskast och de anser att de lika gärna kan slänga varorna eller att saker gått ut ur sortiment eller... jag gud vet varför de slänger vissa saker faktiskt!) och dessutom det att det är rent och skärt slöseri som har åverkan både ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Producerar vi saker  så har detta åverkan på miljön, är detta dessutom saker som vi sen bara slänger så gör detta åverkan på miljön,OCH det är helt i onödan. Detta är bara en punkt jag hört frigarner uttrycka sig mot, en annan är att matpriserna stiger men produkterna inte blir bättre, en annan är att maten slängs i stället för att gå till behövande (soppkök osv. kan säker nyttja "osäljbara morötter" utan några egentliga fel osv.).

Dumpstrare är inte äckliga, lata och ignoranta idioter som äter sopor utan de allra flesta av dem (så vitt jag vet) är smarta, välmenande, aktiva, politiska människor som faktiskt försöker göra mer än att få lite gratis mat (även om det säkert finns såna också!) och jag har svårt att tänka mig att samhället om dumpstring blev allmänt accepterat skulle stöta ut redan utblottade individer och samhällsgrupper och vi skulle ha någon form av "ät det du hittar ute i soprummet"-attityd till människor. Snarare tror jag att samhället innan dess lär sig att ta hand om sina produkter och varor och att människor lär sig att skilja på mat och sopor. Inget borde räknas som sopor förutom det som är dåligt. Mat som möglar, surnar, ruttnar saker som är trasiga och inte går att laga m.m.

Ni förstår väl själva att ingen väljer att äta riktiga sopor om de inte är i nöd möjligtvis. Det handlar inte om halvätna hamburgare med fluglarver utan färsk frukt och grönsaker, delicatobollar och juice eller yoghurt. Och för er som tror att man blir sjuk när man dumpstrar så kan jag säga att man kommer långt med lite vett (lukta, smaka, titta osv.), även hemma i kylskåpet och man kan bli sjuk av färska råvaror om man inte använder sig av detta också, eller matförgiftad på restaurang till exempel. Hur många har inte blivit det? Jag känner ingen som blivit sjuk av att äta "sopor" i alla fall (jag menar, man behöver ju inte ge sig på skaldjuren i containern en varm sommardag osv.).

/Sarah
2 Comments
 
 
Är nyss hemkommen från en ypperlig Twin Peaks-kväll i goda vänners lag en bit från mitt eget hem. På bussen där ifrån började jag tänka, bland annat på en massa saker som för mig personligen är fruktansvärt jobbigt just nu men även på det här med arbetare och arbetarrörelsen. Det här är nämligen något som intresserar mig och då kanske framförallt hur lönearbete blivit en så stor del av nästan allas våra liv (nu pratar vi om vanliga människor liksom, med varken massvis eller inga pengar utan där på någon form av normativ nivå). Människor som kämpar för att upprätthålla en ekonomisk balans där man både ska upprätthålla en viss personlig materiell standard för både sig själv och sin eventuella familj, betala skatt för att vi alla ska få den välfärd vi absolut ska värna om (och helst försöka vinna tillbaka och förbättra) och på det unna oss resor och lyx på semestern eftersom vi bara få X antal lediga veckor per år för att vi ska ha råd med allt det här.

En annan intressant grupp i den här kontexten är alla unga arbetstagare som idag fastnar i lågavlönade, stressiga telekom-arbeten, måste jobba på McDonalds eller inom äldrevården osv. Det är inget fel på arbetena i sig och visst ska man som ny på arbetsmarknaden vara beredd på vilka jobb som än finns (mer eller mindre) men sen tillkommer ju med denna skitlön en helt hög med dåliga arbetsförhållanden som uppdagas om och om igen (sönderstressade försäljare som tvingas jobba obetald jour, snabbmatspersonal som tvingas jobba gratis m.m.) på grund av osäkra anställningar (6 månaders provanställning där cheferna kan hitta på vilka anledningar som helst och utan att behöva försvara sitt beslut sparka folk), brist på arbeten och fungerande skyddsnät som snabbt går in och räddar människor i nöd som gör att vissa av rädsla för att förlora sitt jobb och där med sin lön tvingas utföra allt möjligt mot både sig själva och sina arbetskamrater... the list goes on och allt detta har faktiskt avslöjats av exempelvis Uppdrag granskning och liknande program.

Frågan är ju bara vad man ska göra åt det här? För det är ju lätt att peka ut fel men sällan får man speciellt mycket stöd från allmänheten om man inte ens försöker formulera lösningar.

Om vi pratar om något helt annat så skulle det kanske kunna vara exempelvis trafik, bilism Vs. kollektivtrafik. Det är nog ingen svår sak att gissa att jag är för den kollektiva trafiken snarare än bilismen. Det jag vill är bland annat att 1) alla ska ha tillgång till kollektiv trafik så som tåg och buss, 2) kollektiv trafik ska vara ett smidigt OCH billigt alternativ till bilismen, 3) kollektivtrafiken ska utökas och underhållet av den måste fungera, 4) kollektivt åkande ska vara direkt konkurrerande med bilismen. Men vad kan man göra åt det här?

Att utvidga kollektivtrafiken och göra den tillgänglig för alla samt få underhållet av den att fungera kräver så klart pengar, dessutom kostar det pengar att driva både tåg och bussar (både i löner och drivmedel, reparationer m.m.). Detta kanske man skulle kunna lösa genom att delvis hitta billiga drivmedel till de fordon som finns i kollektivtrafiken eller sänka skatten för bensin eller övrigt när det kommer till fordon som är i kollektiv tjänst (jämfört med bilar och andra privatfordon som inte har den förmånen) - då kanske priserna kan hållas nere också? Att bygga ut trafiken och göra den tillgänglig för alla kräver så klart också pengar och här kanske man kan omfördela skattepengar från att den läggs på motorvägar och dylikt till att läggas på tågbanor m.m.

Jag tror inte detta fungerar i en värld där privata bolag styr över våra basala behov, där ett av dem faktiskt är att ta sig från punkt A till punkt B så det är så klart något man skulle kunna ändra på, eller reglera betydligt mer än jag förstår det som idag. En annan sak är att försöka minska fokuset på stadskärnorna som enda livskvalitativa stadsdel och låta förorter och liknande växa och bli levande på ett sätt de inte kan vara idag eftersom att alla jobbar och pluggar och handlar inne i stan eller i alla fall bortom förorterna. Gör alla platser där vi bor till mer än övernattningsplatser och till platser där vi lever med varandra och har möjlighet till ett tätt och fruktbart socialt nätverk både när det kommer till sociala saker som föreningar och klubbar, caféer och andra ställen där vi möts och umgås och när det kommer till arbeten och omsorg.

Jag har så klart inte alla lösningar och jag önskar mig ett forum att kämpa mer för exempelvis kollektivt resande för alla, men jag har inte hittat något än och kanske inbillar jag mig bara att det ska dyka upp något (någon person som helt plötsligt visar sig vara med i den perfekta föreningen eller politiska gruppen för mig och bara drar med mig eller så) och därför inte letar tillräckligt noga själv. Kanske är jag lite rädd för att bli rejected. Hur som helst önskar jag mig en bättre värld och tänker fortsätta med det tills jag dör ungefär, kanske lite till om jag kan!

/Sarah
Add Comment