[...] en statlig verksamhet kan drivas med "kapitalistiskt tänk", tänk AB vin och sprit, eller de kommunala internbankerna, precis som en privatägd verksamhet kan drivas med ett "socialistiskt tänk". [...] Så vi kanske kan gå från frågan om "form" och istället prata om "innehåll".

Feminism is the radical notion that women are people.

1912 skrev den syndikalistiska feministen Elise Ottesen-Jensen att det var en skam att kvinnor i genomsnitt bara fick 86 % av männens lön när de utförde samma arbete.  År 2014 är samma siffra 85% - SAC Syndikalisterna

För dem [kvinnorna] ökar i huvudsak sannolikheten för ett jämställt uttag i takt med ökad inkomst. För mammor som är höginkomsttagare fördubblas sannolikheten för ett jämställt uttag jämfört med de som är medelinkomsttagare. Men, för pappor är sannolikheten i stället störst för ett jämställt uttag vid en månadsinkomst på 5 till 7,5 prisbasbelopp,52därefter minskar den kraftigt. Sannolikheten för ett jämställt uttag är också mindre vid inkomster under 5 prisbasbelopp. Resultaten innebär att sannolikheten för ett jämställt beteende sjunker redan när pappans inkomst ligger en bra bit under taket53i föräldraförsäkringen. -Socialförsäkringsrapport 2013, försäkringskassan

Kristina Mattsson darrar inte på manschetten när hon i Välfärdsfabriken beskriver situationen för kvinnorna som arbetar på golvet i dessa koncerner, i botten av pyramiden. Där drabbas de av lägre personaltäthet, sämre löner, tilltagande stress och ökad kontroll. Inte precis faktorer som bidrar till ökad jämställdhet, men däremot till accelererande kvinnlig nyfattigdom.

 Fast högst upp ser det inte mycket bättre ut.

Trots enorma ansträngningar och det faktum att kvinnorna är i majoritet bland de svenska högskolestudenterna utgör de mindre än en fjärdedel av professorerna. Det adrenalinstinna svenska näringslivet domineras i allra högsta grad av män. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är större i Sverige än i många jämförbara länder, dessutom finns det tecken på att de ökar. Svenska kvinnor startar sällan företag och de når nästan aldrig toppen i sina respektive branscher.

Glastaket är i Sverige inte en metafor utan en stenhård realitet.

Så vad hände med jämställdhetsparadiset? Är inte det här landet med vår generösa föräldraförsäkring fortfarande fantastiskt för barnfamiljer? Jo, men en framgångsrik familjepolitik leder uppenbarligen inte automatiskt till bättre villkor för kvinnorna.

Sverige är, som till exempel Katrine Kielos konstaterade här i Aftonbladet ett utmärkt ställe för gifta, väl försörjda och fertila medelklasskvinnor utan särskilda yrkesambitioner. Svensk jämställdhetspolitik har blivit familjepolitik – och kvinnornas situation har radikalt försämrats. ”Och det borde få oss att fundera: om vi investerar fyra procent av BNP i något som inte levererar bättre gällande kvinnors karriärmöjligheter – eller löneskillnaden mellan kvinnor och män – nog borde det finnas sätt att göra om systemen?”

Tillsammans skriver vi av våra skulder!

Regeringen sänker i sitt nya sparpaket studiemedlet med 300 kronor i månaden. Samtidigt ökar man lånedelen med 1000 kronor. Detta är ett angrepp på oss som studenter. På våra levnadsvillkor och på våra framtidsmöjligheter.

Vi går nämligen redan på knä. Att höja låneandelen och sänka bidragsdelen är bara ännu ett sätt att hålla oss nere. Att försäkra sig om att vi även efter examen kommer tvingas ta jobb under samma usla, osäkra, underbetalda villkor som många av oss redan nu tvingas till för att få det att gå runt.

Detta vet politikerna. Anders Borg motiverar själv sänkningen med att många studenter jobbar extra. Men de villkor som vi tvingas acceptera när vi kommer ut på arbetsmarknaden gäller inte bara oss. Allt fler får hoppa från vikariat till vikariat. Allt fler tvingas ta jobb på bemanningsföretag och göra samma sak som de annars skulle gjort, fast nu utan anställningskontrakt eller fast lön. Allt fler glider in och ut ur åtgärder och arbetslöshet.

Skuldsättningen blir då ett sätt att försäkra sig om att vi sköter oss. Att vi lydigt tar de jobb som bjuds, inte bråkar och kräver bättre villkor. Samtidigt som vi har sett de senaste åren i Europa och USA hur hårt skulderna slår mot vanligt folk så fort kapitalismen krisar. Att det är vi som får ta smällen när smällen väl kommer. Att det är våra liv som kommer i kläm.

Men politikerna är inte intresserade av våra liv, annat än som en resurs. De är inte intresserade av att vi ska kunna leva på våra löner. Och de är definitivt inte intresserade av att alla, även de av oss utan rika föräldrar, ska kunna välja själva vad de vill göra med sina liv. Politikerna är intresserade av att skapa ett samhällsklimat som är så gynnsamt för företagen som möjligt, och till det använder de gärna en statlig nämnd som CSN.

Det är uppenbart att regeringen inte representerar oss utan företagen. Men företagen behöver oss. Ekonomin behöver oss. Den behöver kunskapen vi skaffar oss på universiteten. Den behöver vår arbetskraft. Som personliga assistenter, reklamare och som sjuksköterskor. Som statsvetare eller turistvetare, som lärare, socionomer och servicepersonal. Och om bara vi inser det kan vi bli en kraft att räkna med!

Därför uppmanar vi alla att protestera med oss. För att visa oss själva att vi är många som lever under samma villkor. För att visa regeringen att de inte ska jävlas med oss.

Och vi uppmanar er att ta med era skuldbesked till demonstrationen. Om ni inte har det hemma så gå in på csn.se. Skriv ut årsbeskedet med din fem- eller sexsiffriga skuld. Ta med det till demonstrationen, så bränner vi dem tillsammans utanför finansdepartementer som en symbolisk avskrivnin av våra skulder. I protest mot ett system som systematiskt skuldsätter sina medborgare. För skuldavskrivning istället för skuldsättning. För ett samhälle där alla, inte bara de med pengar, är fria.

Vi har ingenting annat att förlora än våra skulder, men vi har en värld att vinna!