Det var en tjej med rosa hår som dog här om dagen. Jag vet inte vem hon är men notiserna är överallt. Jag vet bara att hon hette Frida (?), har haft rosa hår och att hennes hjärta tydligen la av pga. hennes anorexi. Jag känner henne alltså inte alls personligen, helt ärligt har jag aldrig sett henne förut men nu dyker hon post-mortem upp överallt på nätet. I vänners bilddagböcker och på deras FB-väggar, i internetbekantas, i helt främmande människors bloggar som jag bara följer sådär utan egentligt intresse eller någon egentlig anledning.
Jag vet inte varför jag skriver det här, kanske vill jag ägna allt sånt här en tanke. Inte bara denna olyckliga händelse och alla berörda utan allt sånt här som händer hela tiden. Samtidigt lider jag av storhetsvansinne, dålig självkänsla och existensiell ångest och kan inte låta bli att tänka "hur många skulle lägga upp en bild på mig och sitta och gråta av ilska på sina kamrar"? Men så ska man inte tänka och jag vet att jag är viktig för många människor, så jag menar inte att klanka ner på dem som hela tiden visar att jag är deras vän och att de tycker om mig, jag kräver inte mer uppmärksamhet - men visst är det svårt att låta bli att tänka tankar som dessa i tider som dessa trots allt?
/Sarah
Jag vet inte varför jag skriver det här, kanske vill jag ägna allt sånt här en tanke. Inte bara denna olyckliga händelse och alla berörda utan allt sånt här som händer hela tiden. Samtidigt lider jag av storhetsvansinne, dålig självkänsla och existensiell ångest och kan inte låta bli att tänka "hur många skulle lägga upp en bild på mig och sitta och gråta av ilska på sina kamrar"? Men så ska man inte tänka och jag vet att jag är viktig för många människor, så jag menar inte att klanka ner på dem som hela tiden visar att jag är deras vän och att de tycker om mig, jag kräver inte mer uppmärksamhet - men visst är det svårt att låta bli att tänka tankar som dessa i tider som dessa trots allt?
/Sarah