Undra på att vi knappt haft något värde genom tiden, när vi genom tiderna om och om igen setts som förövare (syndfulla, köttsliga, rituellt orena osv.). Vi är genom vår natur äckliga (menstruation är tabubelagt genom seklerna, i både religion och vetenskap sedan de antika grekiska filosoferna). Passiv, onyttig, och enligt Aristoteles inte ens speciellt verksamma i att skapa liv vilket annars gärna ses som en kvinnlig styrka (han ansåg att kvinnan bara var en passiv del av själva skapandet, det var mannen som satte igång det hela, tillförde allt viktigt (exempelvis människans själ) och kvinnan vara bara en ofullständig varelse i jämförelse med mannen).
Män har alltid styrt forskning och det här kan vi konstatera rätt enkelt genom att påpeka att dessa föreställningar om menstruationen och kvinnans plats i skapandet av liv följde med hela vägen in på 1700-talet. Inte konstigt att vi ses som något annat, avvikande när de inte ens frågar oss kvinnor själva om det vi lever med större delen av våra liv.
Tack och lov för förbättringar, tack och lov för feminister och kvinnorättskämpar genom tiderna. Tack och lov för eldsjälar som faktiskt inser att frågan fortfarande är viktig och det fortfarande finns massor kvar att göra.
Nu ska jag fortsätta skriva på min uppsats, nu luskar jag igenom delar av Aristoteles bok Generation of animals och vad han har att säga om kvinnor, menstruation och ska så småningom försöka lista ut hur han (mfl.) samt kristen och judisk traditionell syn på menstruation och kvinnor i förlängningen har haft för påverkan på vår kvinnosyn i mer modern tid (överväger att göra en jämförelse med någon tidig feministisk tradition och de normer och den kvinnosyn som de då kämpade emot samt något mer nutida, tips?)
Män har alltid styrt forskning och det här kan vi konstatera rätt enkelt genom att påpeka att dessa föreställningar om menstruationen och kvinnans plats i skapandet av liv följde med hela vägen in på 1700-talet. Inte konstigt att vi ses som något annat, avvikande när de inte ens frågar oss kvinnor själva om det vi lever med större delen av våra liv.
Tack och lov för förbättringar, tack och lov för feminister och kvinnorättskämpar genom tiderna. Tack och lov för eldsjälar som faktiskt inser att frågan fortfarande är viktig och det fortfarande finns massor kvar att göra.
Nu ska jag fortsätta skriva på min uppsats, nu luskar jag igenom delar av Aristoteles bok Generation of animals och vad han har att säga om kvinnor, menstruation och ska så småningom försöka lista ut hur han (mfl.) samt kristen och judisk traditionell syn på menstruation och kvinnor i förlängningen har haft för påverkan på vår kvinnosyn i mer modern tid (överväger att göra en jämförelse med någon tidig feministisk tradition och de normer och den kvinnosyn som de då kämpade emot samt något mer nutida, tips?)