I Aftonbladet under artikeln om Anonymous påstådda hackningsplanera av FB pågår ett till en början föga intressant meningsutbyte, men tittar man på kommentarerna och tänker efter lite så blir det hela väldigt läskigt och påtagligt helt plötsligt. Jag saxar mig själv från kommentarsfältet under en artikeln:
"Jag tycker det är intressant hur FB blivit nästan heligt, man får inte skända den heliges glans med kätteri och tal om dess påstådda ondo, svälj din tunga och tala ej av ilska om vår er härliga storhet FB, vår goda givare av social samverkan, vårt hål på webben där vi får spionera på varandra, berätta för varandra vad vi åt till frukost och spela Farmville - och detta ger oss den stora FB av välvilja, ett gratis sätt att kommunicera med våra vänner och familj, och spela Farmville, detta är det kärleksbud FB för med sig, det enda vi behöver betala med är vår eviga själ."
Det finns folk som allvarligt tror att vi är helt fria att göra som vi vill när det kommer till frågan att "vara eller inte vara" med på Facebook. Jag tror inte det är så jävla enkelt. Hur många har inte "försökt" gå ur FB tidigare? Och hur reagerar alla när någon vill gå ur FB eller ens yttrar en sån fundering? Jo med mycket missnöje, tveksamhet och ett enormt ifrågasättande. Folk kan inte förstå varför man ska gå ur FB för det är ju så bra och man kan ju ha kontakt med så många människor och hur ska man kunna komma i kontakt med varandra i fortsättningen. Faktum är också att majoriteten av festinbjudningar, kafferepsinbjudningar (i alla fall hos den yngre delen av användarna skulle jag vilja påstå) faktiskt sker via FB och generellt inte utöver FB. Man slänger iväg en inbjudan till ett event, så får folk responda. Ingen ringer, ingen skickar ut inbjudningar, ingen smsar, ingen frågar om man vill komma. Man får en invite på FB. Vad händer då för många av dem som varje dag känner att de vill "går ur" FB? Är det verkligen ett fritt val när man i princip måste välja mellan hela det sociala livets nav och att inte bli spårad, dokumenterad och förföljd. Vi är sociala djur vi människor, där majoriteten befinner sig kommer vi också befinna oss. Vi behöver vara en del av en grupp, och hamnar vi utanför gruppen har vi i alla fall betydligt svårare att klara oss.
Jag säger inte att det inte går att leva utan FB, jag känner flera själv som har lyckats med detta konststycke. Men faktum är att det inte är så jävla svart på vitt, att det inte är så enkelt som att bara "går ur" FB.
Det är naivt och lite trångsynt (ja faktiskt till och med lite så) att påstå att det är så jäääävla lätt att bara gå ur om det inte passar. Farlig inställning till något som visserligen absolut för mig sig gott (det samma gäller för Google, Twitter och andra internetsajter som kan användas till ondo) men allt är inte guld och gröna skogar, i alla fall inte ur användarnas naiva synvinklar även om de gärna vill tro det själva (och även om FB eller vad det än nu är vi talar om gärna vill att användarna ska fortsätta tro att det är det).
/Sarah
"Jag tycker det är intressant hur FB blivit nästan heligt, man får inte skända den heliges glans med kätteri och tal om dess påstådda ondo, svälj din tunga och tala ej av ilska om vår er härliga storhet FB, vår goda givare av social samverkan, vårt hål på webben där vi får spionera på varandra, berätta för varandra vad vi åt till frukost och spela Farmville - och detta ger oss den stora FB av välvilja, ett gratis sätt att kommunicera med våra vänner och familj, och spela Farmville, detta är det kärleksbud FB för med sig, det enda vi behöver betala med är vår eviga själ."
Det finns folk som allvarligt tror att vi är helt fria att göra som vi vill när det kommer till frågan att "vara eller inte vara" med på Facebook. Jag tror inte det är så jävla enkelt. Hur många har inte "försökt" gå ur FB tidigare? Och hur reagerar alla när någon vill gå ur FB eller ens yttrar en sån fundering? Jo med mycket missnöje, tveksamhet och ett enormt ifrågasättande. Folk kan inte förstå varför man ska gå ur FB för det är ju så bra och man kan ju ha kontakt med så många människor och hur ska man kunna komma i kontakt med varandra i fortsättningen. Faktum är också att majoriteten av festinbjudningar, kafferepsinbjudningar (i alla fall hos den yngre delen av användarna skulle jag vilja påstå) faktiskt sker via FB och generellt inte utöver FB. Man slänger iväg en inbjudan till ett event, så får folk responda. Ingen ringer, ingen skickar ut inbjudningar, ingen smsar, ingen frågar om man vill komma. Man får en invite på FB. Vad händer då för många av dem som varje dag känner att de vill "går ur" FB? Är det verkligen ett fritt val när man i princip måste välja mellan hela det sociala livets nav och att inte bli spårad, dokumenterad och förföljd. Vi är sociala djur vi människor, där majoriteten befinner sig kommer vi också befinna oss. Vi behöver vara en del av en grupp, och hamnar vi utanför gruppen har vi i alla fall betydligt svårare att klara oss.
Jag säger inte att det inte går att leva utan FB, jag känner flera själv som har lyckats med detta konststycke. Men faktum är att det inte är så jävla svart på vitt, att det inte är så enkelt som att bara "går ur" FB.
Det är naivt och lite trångsynt (ja faktiskt till och med lite så) att påstå att det är så jäääävla lätt att bara gå ur om det inte passar. Farlig inställning till något som visserligen absolut för mig sig gott (det samma gäller för Google, Twitter och andra internetsajter som kan användas till ondo) men allt är inte guld och gröna skogar, i alla fall inte ur användarnas naiva synvinklar även om de gärna vill tro det själva (och även om FB eller vad det än nu är vi talar om gärna vill att användarna ska fortsätta tro att det är det).
/Sarah