Jag har på senaste åren funderat över det här med att alltid kämpa, alltid vara redo för strid. Vad det innebär är lite diffust men ett exempel är alla dessa j*vla diskussioner man råkar ut för (vare sig man vill det eller inte) i tid och otid så fort man äter ute med någon, går på fest eller middag där det serveras allt från chips till mjölkdrinkar eller vad det nu än kan vara som triggar ett samtal.
Det är ju extra enerverande och uttröttande när man råkar ut för rena idioter, ni vet de där som känner att eftersom du har en annorlunda diet pga. etiska val i livet så ska du tryckas ner, granskas i sömmarna och fällas till golvet så fort som möjligt (för du tycker ju så klart automatiskt att du är så jävla mycket bättre än alla). Men ibland är det bara tröttsamt i största allmänhet. Dessutom tror jag inte att alla fält är till för att krigas på. Vi behöver alla frizoner och även om jag ser min veganism som ett politiskt ställningstagande (emot stora industrier, djurhållning, kapitalism, m.m.) så vill jag gärna att det ska få möjligheten att tala för sig själv, i alla fall någon gång ibland.
Och vissa gånger är det ändå inte lönt att debattera. Hur svårt det än är att låta bli när folk bara har kassa åsikter - för jag tror verkligen inte att det är så enkelt som att alla bara inte vet om hur djuren har det än, och att de känner och lider osv. Vissa människor tycker helt enkelt inte att det är viktigt, relevant och vill inte lägga någon energi på det. Vad ska man göra då? Stå och skrika för full hals till halsen är trött och sårig - eller lägga energin på något annat mer produktivt?
Jag råkade ut för det här på MAX i går när jag var ute med min familj. Av min egen bror till och med. Men jag resonerar som så att även om han har en i min mening jävligt kass världssyn så får han väl ha det då. Det finns andra där ute man kan påverka och resonera med, upplysa osv. Såna som faktiskt bryr sig fast de inte hunnit så långt som att inse hur det faktiskt fungerar, eller som helt enkelt inte har förmågan att göra någon skillnad än. Och alla vi som tar ställning gör det ändå inte förgäves, även om en och annan är obotligt sjuk av gift så är det okej, det får vara så. Vi kan inte ta alla strider alla gånger och ibland leder de bara till utmattning ändå. Det finns helt enkelt människor där ute som bara är dåliga på vissa sätt.
Jag älskar min bror ändå, han har många bra sidor - men detta egocentriska är kanske inte en av de bästa, nej.
/Sarah
Det är ju extra enerverande och uttröttande när man råkar ut för rena idioter, ni vet de där som känner att eftersom du har en annorlunda diet pga. etiska val i livet så ska du tryckas ner, granskas i sömmarna och fällas till golvet så fort som möjligt (för du tycker ju så klart automatiskt att du är så jävla mycket bättre än alla). Men ibland är det bara tröttsamt i största allmänhet. Dessutom tror jag inte att alla fält är till för att krigas på. Vi behöver alla frizoner och även om jag ser min veganism som ett politiskt ställningstagande (emot stora industrier, djurhållning, kapitalism, m.m.) så vill jag gärna att det ska få möjligheten att tala för sig själv, i alla fall någon gång ibland.
Och vissa gånger är det ändå inte lönt att debattera. Hur svårt det än är att låta bli när folk bara har kassa åsikter - för jag tror verkligen inte att det är så enkelt som att alla bara inte vet om hur djuren har det än, och att de känner och lider osv. Vissa människor tycker helt enkelt inte att det är viktigt, relevant och vill inte lägga någon energi på det. Vad ska man göra då? Stå och skrika för full hals till halsen är trött och sårig - eller lägga energin på något annat mer produktivt?
Jag råkade ut för det här på MAX i går när jag var ute med min familj. Av min egen bror till och med. Men jag resonerar som så att även om han har en i min mening jävligt kass världssyn så får han väl ha det då. Det finns andra där ute man kan påverka och resonera med, upplysa osv. Såna som faktiskt bryr sig fast de inte hunnit så långt som att inse hur det faktiskt fungerar, eller som helt enkelt inte har förmågan att göra någon skillnad än. Och alla vi som tar ställning gör det ändå inte förgäves, även om en och annan är obotligt sjuk av gift så är det okej, det får vara så. Vi kan inte ta alla strider alla gånger och ibland leder de bara till utmattning ändå. Det finns helt enkelt människor där ute som bara är dåliga på vissa sätt.
Jag älskar min bror ändå, han har många bra sidor - men detta egocentriska är kanske inte en av de bästa, nej.
/Sarah