"Jo, ungdomar: Innan musik kom från ett fingertryck på en touchscreen fanns det runda saker som kallades för skivor. De snurrade runt och en nål läste av spåren som blev till ljud."
Ursäkta men jag är lika mycket uppväxt med vinyl som någon på 45, jag vet hur en skiva fungerar.
Jag är ganska leds på den attityden, att skivintresset anses vara en fluga. Det är de där jävla hipsterna som konsumerar vinyler, gamla tv-spel, vintagekläder och allt annat de kan lägga händerna på. Urskiljningslöst konsumerande av kultur är vad det är, och det är förjävligt för oss som faktiskt är engagerade och intresserade på ett djupare plan. Jag är inte bara sur för att skivpriserna stiger (det är ju bra för skivaffärerna iaf, vilja jag gärna stödjer) men det är hela det facket man själv hamnar i som svider. Jag vill inte associeras med själlösa mediakonsumenter som söker göra det gamla till sitt eget (som om det var en av de där med rutig skjorta och feta glasögonbågar som upptäckte led zeppelin, vinylen, nintendo eller syntluggen?). Fuck you. Your not that special at all.
/Sarah