""I stort sett kan man ha höns antingen för att få slaktkyckling eller ägg. Har man liten eller ingen erfarenhet av fjäderfä, föreslår jag att man en sommar börjar med att föda upp några tuppkycklingar för slakt. Man köper dom på försommaren. Dom kan bo i ett skjul, en gammal lekstuga eller ett litet hus som man spikar ihop av spillvirke, masonit el dyl. Frånsett startfodret kan dom leva av lite säd, hushållsrester, gräs och blast och annat spill från trädgården. Man slaktar ned dom när frosten kommer på hösten och slipper alla problem med vinterförvaring."
Jag vill ha höns, jag vill äta ägg men jag vill ha hönsen för att jag tycker om dem. De är charmiga, de är mysiga, de är fina, de har massa kvalitéer utöver ren mat. Varför får de inte den statusen i ens dessa sammanhang? Jag förstår inte hur man så ogenerat och brutalt kan tala om att föda upp en levande varelse för att bli mat.
Nu ska jag leta efter mysiga texter som respekterar djuret tillräckligt för att inte förutsätta att det blir kycklinggryta tillslut i alla fall. Den här texten kändes betydligt mer sympatisk.
/Sarah