Jag är så jävla leds på att vara "fröken förstående och accepterande" hela jävla tiden. Äntligen kanske någon av mina vänner från förr skulle vilja utbrista men jag vill ju så gärna se att jag inte ska behöva slå folk på käften för att få dem att förstå (eller i alla fall acceptera min ståndpunkt, för jag kan argumentera för den, eller dem, allihop, bara om folk har hjärna nog att lyssna på riktigt) men det är så otroligt frustrerad att var jag än vänder mig bli kritiserad av antifeministiska, rasistiska, djurrättsfientliga (om man kan kalla det så?) och ignoranta idioter. För det finns alltid en på tio och finns det en på tio kommer de ändå i grupp ... *
Jag KAN förstå att om man inte läst något om feminismens historia, inte har koll på forna och nutida kvinnofrågor kan vara antifeministisk, jag kan till och med förstå att någon kan tycka att just kvinnoperspektivet som feminismen för är onödigt i förhållande till humanism eller vad det än är man själv förespråkar, men antifeministkska uttalanden som saknar backup och en total vägran att acceptera argument bara på grund av att man bestämt att all genusforskning saknar grund och verklighetsförankring trots all forskning som finns och trots allt stöd forskningen har på "högre ort" över hela världen... det går över mitt förstånd.
Kvinnokampen (eller vad du än vill kalla det) är viktig, fortfarande. Vi är inte jämställda och vi är fortfarande begränsade av våra kön. Det finns ett systematiskt förtryck utan tydliga förtryckare, och det kan vara svårt att se, svårt att acceptera och kanske till och med svårt att se det allvarliga i, men tittar vi tillbaka ser vi ju faktiskt en historia där kvinnor för inte så länge sen inte ens räknades som fullvärdiga människor... idag handlar det kanske mer om bloggande småtjejer som anses vara entreprenörer när de använder normerna till sin fördel samtidigt som de tappar bort sig i hårblekningar och bröstförstoringar för att behålla 'kontrollen' över sina läsare. Vad är det ni missar?
Faktum är att normerna dessutom inte bara påverkar kvinnor, vilket borde vara nog för alla män (för det känns som det flesta är män som motsätter sig trots allt) att också engagera sig i de gällande frågorna oavsett om man väljer att kalla sig feminist eller inte. Kvinnan är vad mannen inte är och mannen är också vad kvinnan inte är. Det som är manligt är det som inte är kvinnligt och vice versa. Så länge det finns könsbaserade aktiviteter och egenskaper och intressen och estetisk kommer vi aldrig vara bara människor som möts. Är inte det ett problem? Vi är ju faktiskt bara människor, egentligen.
* nej det är inte fakta, det är en uppskattning.
Jag KAN förstå att om man inte läst något om feminismens historia, inte har koll på forna och nutida kvinnofrågor kan vara antifeministisk, jag kan till och med förstå att någon kan tycka att just kvinnoperspektivet som feminismen för är onödigt i förhållande till humanism eller vad det än är man själv förespråkar, men antifeministkska uttalanden som saknar backup och en total vägran att acceptera argument bara på grund av att man bestämt att all genusforskning saknar grund och verklighetsförankring trots all forskning som finns och trots allt stöd forskningen har på "högre ort" över hela världen... det går över mitt förstånd.
Kvinnokampen (eller vad du än vill kalla det) är viktig, fortfarande. Vi är inte jämställda och vi är fortfarande begränsade av våra kön. Det finns ett systematiskt förtryck utan tydliga förtryckare, och det kan vara svårt att se, svårt att acceptera och kanske till och med svårt att se det allvarliga i, men tittar vi tillbaka ser vi ju faktiskt en historia där kvinnor för inte så länge sen inte ens räknades som fullvärdiga människor... idag handlar det kanske mer om bloggande småtjejer som anses vara entreprenörer när de använder normerna till sin fördel samtidigt som de tappar bort sig i hårblekningar och bröstförstoringar för att behålla 'kontrollen' över sina läsare. Vad är det ni missar?
Faktum är att normerna dessutom inte bara påverkar kvinnor, vilket borde vara nog för alla män (för det känns som det flesta är män som motsätter sig trots allt) att också engagera sig i de gällande frågorna oavsett om man väljer att kalla sig feminist eller inte. Kvinnan är vad mannen inte är och mannen är också vad kvinnan inte är. Det som är manligt är det som inte är kvinnligt och vice versa. Så länge det finns könsbaserade aktiviteter och egenskaper och intressen och estetisk kommer vi aldrig vara bara människor som möts. Är inte det ett problem? Vi är ju faktiskt bara människor, egentligen.
* nej det är inte fakta, det är en uppskattning.