Jag tänkte skriva något om miljömedvetenhet och hur viktigt det är men hur fånigt det känns att yttra sånt men hur viktigt det är det till trots. För egentligen är det inte alls fånigt, egentligen tycker jag det är något av det viktigaste vi har. Miljön in my <3. Men det får bli en annan gång.
Sitter och läser om syndikalism och fri kollektivtrafik, känner mig förvirrad och pepp och uppgiven på samma gång, varvar med No Logo som pojkvännen tipsat mig om för ett tag sedan (och som än så länge kittlar helt rätt nerver), önskar att jag haft politiskt engagerade kompisar som liten (fast jag älskar er som fanns där ändå, även om ni hellre rökte och drack öl med mig än att prata feminism <3) och är trött på allt samtidigt. Märklig känsla. Jag befinner mig lite i ett vakuum även om jag samtidigt känner mig som en överfull kittel av irritation som när som helst rinner över.
Alla vill väl förändra världen (kanske inte, men ni borde kanske vilja)? Det gäller bara att hitta rätt forum. Ett forum. Ensam är inte stark, ingen man är en ö, power in numbers and all that jazz.
Sitter och läser om syndikalism och fri kollektivtrafik, känner mig förvirrad och pepp och uppgiven på samma gång, varvar med No Logo som pojkvännen tipsat mig om för ett tag sedan (och som än så länge kittlar helt rätt nerver), önskar att jag haft politiskt engagerade kompisar som liten (fast jag älskar er som fanns där ändå, även om ni hellre rökte och drack öl med mig än att prata feminism <3) och är trött på allt samtidigt. Märklig känsla. Jag befinner mig lite i ett vakuum även om jag samtidigt känner mig som en överfull kittel av irritation som när som helst rinner över.
Alla vill väl förändra världen (kanske inte, men ni borde kanske vilja)? Det gäller bara att hitta rätt forum. Ett forum. Ensam är inte stark, ingen man är en ö, power in numbers and all that jazz.