Läser en rubrik på aftonbladet.se som handlar om att internet skapar en gråzon vad gäller otrohet och förstör relationer. Jag kan inte läsa artikeln eftersom det är en plus-artikel MEN hur som helst tänker jag beröra ämnet, för jag förstår faktiskt inte konceptet alls. En gråzon?
Uppfattningen av vad som är otrohet och inte kan givetvis variera, men jag inbillar mig ändå att det finns någon "grundförståelse" för vad otrohet innebär. Det är ett gränsöverskridande mellan relationer och känslor som skadar en människa i någon form av (i det här fallet) mer eller mindre sårbar position (i egenskap av ovetande, lurad, bedragen, förd bakom ljuset osv). Att vara otrogen är i grunden att närma sig andra människor sexuellt eller känslomässigt (tänk kärlek, intimitet) än den man på något vis utpekat som sin "speciella". Som sagt, variationer kan förekomma, men jag tror faktiskt att vi alla kan vara överens om att innan man vet vart denna andra vi delar vår tid, vår kärlek (och vad det nu än är med) står lever vi under förutsättningen att allt annat är förbjudet. Eller?
När man dessutom lever i en relation lär man förr eller senare få reda på hur ens partner känner inför olika typer av kontakt med andra människor (nu talar vi inom rimliga gränser, ingen är ju per automatik otrogen för att den har vänner av det motsatta könet, det är inte den typen av begränsningar jag talar om här!). Borde man inte kunna prata om sånt här då? Eller i alla fall kunna förstå att om min partner inte tycker det är okej att jag stöter på andra än hen på krogen är det nog antagligen inte helt okej att göra det på internet heller? Borde man inte kunna tänka så långt att man försäkrar sig om att något inte kommer såra ens partner innan man ger sig iväg på farlig mark? Bryr man sig speciellt mycket om sin partner om man inte försäkrar sig om detta innan?
Att internet skulle vara någon utomvärldslig frizon för allt möjligt beteende är för mig helt främmande. Man kan inte bete sig hur som helst bara för att man inte är där fysiskt. Precis lika lite som man inte är pedofil för att man tittar på barnporr på nätet men inte förgriper sig på barn är man inte mindre otrogen för att man sviker sin partners förtroende och känslor på nätet i stället för på krogen. Man är inte mindre rasist för att man anonymt skriver en nazistblogg på nätet i stället för att sätta upp propaganda på torget.
Variationer kan förkomma när det kommer till uppfattningar om otrohet, men det som är skillnaden är att man då är överens. Man har sagt att "det är okej med mig om du kysser andra på krogen" och "jag är okej med att vi flörtar med andra när vi är ute". Det kan till och med vara helt okej i ett förhållande att parterna har sex med andra människor utanför förhållandet. Jag dömer ingen även om jag inte förstår det själv (utifrån hur jag känner för min partner och för den här typen av relationer överlag) men vad jag inte förstår är vart gråzonen kommer ifrån.
Otrohet är otrohet, det är ett svikande av ett förtroende, att agera mot någon som litar på en, det är att ligga med sin sekreterare när ens fru är hemma med maten och väntar, det är att flörta med kassören på systemet när din pojkvän är och köper chips på ICA, det är att sitta uppe och sexchatta med tonåringar när din flickvän eller pojkvän sover i rummet intill osv. osv. Det är allt det där som skadar en relation genom att man interagerar fysiskt eller känslomässigt med andra människor på något plan som skrider över gränsen för vad som anses "okej" av alla parter i den nuvarande relationen. That's it.
Uppfattningen av vad som är otrohet och inte kan givetvis variera, men jag inbillar mig ändå att det finns någon "grundförståelse" för vad otrohet innebär. Det är ett gränsöverskridande mellan relationer och känslor som skadar en människa i någon form av (i det här fallet) mer eller mindre sårbar position (i egenskap av ovetande, lurad, bedragen, förd bakom ljuset osv). Att vara otrogen är i grunden att närma sig andra människor sexuellt eller känslomässigt (tänk kärlek, intimitet) än den man på något vis utpekat som sin "speciella". Som sagt, variationer kan förekomma, men jag tror faktiskt att vi alla kan vara överens om att innan man vet vart denna andra vi delar vår tid, vår kärlek (och vad det nu än är med) står lever vi under förutsättningen att allt annat är förbjudet. Eller?
När man dessutom lever i en relation lär man förr eller senare få reda på hur ens partner känner inför olika typer av kontakt med andra människor (nu talar vi inom rimliga gränser, ingen är ju per automatik otrogen för att den har vänner av det motsatta könet, det är inte den typen av begränsningar jag talar om här!). Borde man inte kunna prata om sånt här då? Eller i alla fall kunna förstå att om min partner inte tycker det är okej att jag stöter på andra än hen på krogen är det nog antagligen inte helt okej att göra det på internet heller? Borde man inte kunna tänka så långt att man försäkrar sig om att något inte kommer såra ens partner innan man ger sig iväg på farlig mark? Bryr man sig speciellt mycket om sin partner om man inte försäkrar sig om detta innan?
Att internet skulle vara någon utomvärldslig frizon för allt möjligt beteende är för mig helt främmande. Man kan inte bete sig hur som helst bara för att man inte är där fysiskt. Precis lika lite som man inte är pedofil för att man tittar på barnporr på nätet men inte förgriper sig på barn är man inte mindre otrogen för att man sviker sin partners förtroende och känslor på nätet i stället för på krogen. Man är inte mindre rasist för att man anonymt skriver en nazistblogg på nätet i stället för att sätta upp propaganda på torget.
Variationer kan förkomma när det kommer till uppfattningar om otrohet, men det som är skillnaden är att man då är överens. Man har sagt att "det är okej med mig om du kysser andra på krogen" och "jag är okej med att vi flörtar med andra när vi är ute". Det kan till och med vara helt okej i ett förhållande att parterna har sex med andra människor utanför förhållandet. Jag dömer ingen även om jag inte förstår det själv (utifrån hur jag känner för min partner och för den här typen av relationer överlag) men vad jag inte förstår är vart gråzonen kommer ifrån.
Otrohet är otrohet, det är ett svikande av ett förtroende, att agera mot någon som litar på en, det är att ligga med sin sekreterare när ens fru är hemma med maten och väntar, det är att flörta med kassören på systemet när din pojkvän är och köper chips på ICA, det är att sitta uppe och sexchatta med tonåringar när din flickvän eller pojkvän sover i rummet intill osv. osv. Det är allt det där som skadar en relation genom att man interagerar fysiskt eller känslomässigt med andra människor på något plan som skrider över gränsen för vad som anses "okej" av alla parter i den nuvarande relationen. That's it.