I dagens DN kan man läsa om att det ska bli svårare att behålla CSN-stöd vid skolkning, Initialt ropar många "jaaa, de ska fan inte ha pengar om de inte SKÖTER SIG" men jag är tveksam och blir faktiskt ganska upprörd när man försöker ta kontrollen över skolungdomarna på det här sättet. Vi måste väl ändå titta på varför folk skolka (och om det är rätt att straffa dem)?
Jag är lite partisk eftersom jag själv skolkat väldigt mycket från grundskolan och gymnasiet, jag gjorde det för att jag mådde dåligt, kände mig omotiverad att gå i skolan, var understimulerad och kände mig förlöjligad av hela skolsystemet. Jag fick visserligen CSN fast jag hade runt 90% frånvaro en termin. Men hela tanken på att elever som blir mobbade, har det svårt hemma, inte orkar med skolan av någon anledning ska bli straffade om de inte går till skolan med dödsångest, och detta genom att neka dem en möjlighet till lite frihet (många familjer är väldigt beroende av varje liten inkomst, och så även studiestödet) skrämmer mig. Meningen är ju att skolan ska motverka sånt här överlag, men vi vet ju att vad de än gör (om något) inte fungerar speciellt bra. Ska vi då ta ifrån eleverna den enda möjligheten att kanske överleva vardagen? Att hoppa idrotten just då eller matten eller vad det nu än är. Visst ska vi motverka skolkning men inte genom att straffa ALLA som skolkar bra för att vissa är oengagerade och dumma nog att skita i sin framtid. Jag tycker inte att man kan straffa samhället kollektivt för att komma åt några få fuskare. Detta gäller alla bidrag (socialbidrag, sjukförsäkringar, you name it).
Stjälpa snarare än att hjälpa. Det verkar ju vara vår kära regerings måtto (i alla fall om vi tittar på vad de gör, se exempelvis utförsäkringarna tidigare under alliansen).
/Sarah
Jag är lite partisk eftersom jag själv skolkat väldigt mycket från grundskolan och gymnasiet, jag gjorde det för att jag mådde dåligt, kände mig omotiverad att gå i skolan, var understimulerad och kände mig förlöjligad av hela skolsystemet. Jag fick visserligen CSN fast jag hade runt 90% frånvaro en termin. Men hela tanken på att elever som blir mobbade, har det svårt hemma, inte orkar med skolan av någon anledning ska bli straffade om de inte går till skolan med dödsångest, och detta genom att neka dem en möjlighet till lite frihet (många familjer är väldigt beroende av varje liten inkomst, och så även studiestödet) skrämmer mig. Meningen är ju att skolan ska motverka sånt här överlag, men vi vet ju att vad de än gör (om något) inte fungerar speciellt bra. Ska vi då ta ifrån eleverna den enda möjligheten att kanske överleva vardagen? Att hoppa idrotten just då eller matten eller vad det nu än är. Visst ska vi motverka skolkning men inte genom att straffa ALLA som skolkar bra för att vissa är oengagerade och dumma nog att skita i sin framtid. Jag tycker inte att man kan straffa samhället kollektivt för att komma åt några få fuskare. Detta gäller alla bidrag (socialbidrag, sjukförsäkringar, you name it).
Stjälpa snarare än att hjälpa. Det verkar ju vara vår kära regerings måtto (i alla fall om vi tittar på vad de gör, se exempelvis utförsäkringarna tidigare under alliansen).
/Sarah