Jag har nog gått igenom en hel del under året som nu passerat, mer eller mindre medvetet har jag fått ta ställning, stå upp för mig själv, ta tag i saker, släppa oro, försöka gå vidare, kämpa osv. Det har inte alltid gått bra och ibland har jag inte varit så tillåtande som jag kanske borde varit. Kanske borde jag tagit tag i vissa saker tidigare men nu ser det ut som det gör.
Den här bloggen har kanske också spårat ur lite. Jag funderar på det här med åsikter, offentligt meningsutbyte och att när något skrivs skrivs det mer eller mindre permanent in i människors bild av en. Hur man uttrycker sig är alltså viktigt.
Jag är arbetslös och vill inget annat än att få ett jobb och kunna försörja sig själv. Jag vill inte behöva bo under de omständigheter jag gör nu och jag vill vara fri att vara min egen, helt utan att vara skyldig någon annan något. Men hur påverkar mitt bloggande som det ser ut nu en framtida arbetsgivares syn på mig?
Det handlar inte om att jag säger en massa trams som jag inte kan stå för, det handlar inte heller om att jag ska söka en massa jobb som går emot mina övriga principer. Det handlar bara om att jag inte vet vilken bild jag sprider av mig själv och hur väl den stämmer överens med verkligheten. Hur ensidigt det blir och om detta verkligen är vad jag vill.
Jag vet inte vad det här blogginlägget handlar om längre. Egentligen tror jag att jag behöver ta ett steg tillbaka från allt, reda upp allt det där många av oss måste hantera någon gång i livet (och alla tycks hantera olika). Jag måste skriva min B-uppsats, lämna en massa destruktivitet bakom mig och gå vidare, sluta prokrastinera och i stället fortsätta utveckla mig själv, se till att jag får chansen att vara precis så bra som jag vet att jag egentligen är, helt utan att andra människor får vara med och bestämma. Det är jag, och jag bestämmer själv över mitt liv även när alla omständigheter går emot mig.
Jag har under sista delen av året fjärmat mig mer och mer från sociala medier och även om jag bloggat mer intensivt än tidigare och skaffat en ny twitter känner jag att det är för mycket just nu. Jag har ett stort behov av att prata, diskutera och allt det där, men jag ifrågasätter samtidigt hur vi alla egentligen förhåller oss till dessa forum. Hur nyttigt det egentligen är och hur det påverkar inte bara vår relation till andra människor och deras relation till oss, utan också vår relation till oss själva och våra liv.
Så nu vet ni att, om jag är frånvarande eller försvinner i framtiden är det för att jag vill fokusera på mig själv. Men jag lämnar varken skivor eller djurrättande helt åt sidan. Jag älskar kunskap, och ni som har bloggar själva som läser detta kommer säkert träffa på mig i era kommentatorsfält även om jag skulle lägga av med det här.
Gott nytt år. Nu ska jag sätta igång med min B-uppsats som ska lämnas in om 10 dagar! Önska mig lycka till!
/Sarah
Den här bloggen har kanske också spårat ur lite. Jag funderar på det här med åsikter, offentligt meningsutbyte och att när något skrivs skrivs det mer eller mindre permanent in i människors bild av en. Hur man uttrycker sig är alltså viktigt.
Jag är arbetslös och vill inget annat än att få ett jobb och kunna försörja sig själv. Jag vill inte behöva bo under de omständigheter jag gör nu och jag vill vara fri att vara min egen, helt utan att vara skyldig någon annan något. Men hur påverkar mitt bloggande som det ser ut nu en framtida arbetsgivares syn på mig?
Det handlar inte om att jag säger en massa trams som jag inte kan stå för, det handlar inte heller om att jag ska söka en massa jobb som går emot mina övriga principer. Det handlar bara om att jag inte vet vilken bild jag sprider av mig själv och hur väl den stämmer överens med verkligheten. Hur ensidigt det blir och om detta verkligen är vad jag vill.
Jag vet inte vad det här blogginlägget handlar om längre. Egentligen tror jag att jag behöver ta ett steg tillbaka från allt, reda upp allt det där många av oss måste hantera någon gång i livet (och alla tycks hantera olika). Jag måste skriva min B-uppsats, lämna en massa destruktivitet bakom mig och gå vidare, sluta prokrastinera och i stället fortsätta utveckla mig själv, se till att jag får chansen att vara precis så bra som jag vet att jag egentligen är, helt utan att andra människor får vara med och bestämma. Det är jag, och jag bestämmer själv över mitt liv även när alla omständigheter går emot mig.
Jag har under sista delen av året fjärmat mig mer och mer från sociala medier och även om jag bloggat mer intensivt än tidigare och skaffat en ny twitter känner jag att det är för mycket just nu. Jag har ett stort behov av att prata, diskutera och allt det där, men jag ifrågasätter samtidigt hur vi alla egentligen förhåller oss till dessa forum. Hur nyttigt det egentligen är och hur det påverkar inte bara vår relation till andra människor och deras relation till oss, utan också vår relation till oss själva och våra liv.
Så nu vet ni att, om jag är frånvarande eller försvinner i framtiden är det för att jag vill fokusera på mig själv. Men jag lämnar varken skivor eller djurrättande helt åt sidan. Jag älskar kunskap, och ni som har bloggar själva som läser detta kommer säkert träffa på mig i era kommentatorsfält även om jag skulle lägga av med det här.
Gott nytt år. Nu ska jag sätta igång med min B-uppsats som ska lämnas in om 10 dagar! Önska mig lycka till!
/Sarah