Är det bara jag som tycker det där är jättesvårt? Att veta vad man behöver, ge en själv det man behöver, tvinga sig till saker för att man vet att man mår bäst av det osv.
Finns ju 1000 saker man mår bra av att göra i olika mån. Vissa saker i överflöd mår man kanske inte bra alls av, men med måtta eller någon gång ibland kan det till och med vara behövligt (som att ligga i sängen hela helgen, äta popcorn, dricka juice och spela tv-spel till exempel). Andra saker vet man att man behöver även om man inte förstår "varför" (som att träna, vilket man så klart förstår men inte vill förstå, typ).
Vad behöver jag för att må bra då? Jag behöver mycket ensamtid, jag behöver ha trygga relationer och bra vänner, jag behöver vara ute i naturen, röra mig, jag behöver spela tv-spel, måla och läsa. Utöver detta behöver jag äta bra och kontinuerligt, inte för mycket och inte för lite. Kanske behöver jag till och med ta de där äckliga kosttillskottet ibland fast jag verkligen inte vill! Jag behöver hjälpa människor, engagera mig, pyssla och prokrastinera, jag behöver arbeta med min kropp, lyssna på den och söka hjälp när den krånglar och antagligen behöver jag egentligen svettas och kippa efter andan1-2 gånger i veckan också.
Vad gör jag för att ta hand om mig själv? Jag är mycket ensam, jag omger mig med så trygga och bra relationer jag kan (dvs. jag gallrar snabbt ut rent destruktiva relationer och människor som jag inte har något egentligt utbyte av), jag spelar mycket spel och både målar och läser flera dagar i veckan, jag engagerar mig och drömmer och jag prokrastinerar. Utöver detta så jobbar jag med mig själv, att vara snäll mot mig själv och tillåta mig själv att göra saker på mitt sätt, utefter mina förutsättningar och utan att bry mig om vad någon annan tycker om mitt sätt eller den tid jag lägger på vad. Vad jag skulle behöva göra mer är väl att; vara ute i naturen, röra på mig, äta mer måttligt även om jag äter nyttigt redan, arbeta (överhuvudtaget) och gärna med kroppen och träna ordentligt, trötta ut kroppen några gånger i veckan och känna den fantastiska tillfredsställelsen som träning faktiskt innebär (när den är över... :P).
Frågan är ju så klart om jag kommer göra något åt det här. Och min historia säger nej. Men jag mår inte bra av att sitta still, äta för mycket (och röka och dricka) och kanske borde jag. Men man borde så jävla mycket.
Läst i en blogg om en tjej som arbetar med serier. Minns inte om det var hennes arbetslag eller kollektivet hon bodde i som hade det här för sig men de körde hur som helt inte på nyårslöften utan pratade om åren som "hälsans år", "arbetets år", "kärlekens år" m.m. och det här tycker jag känns mycket bättre. Förra året var en enda stor övergångsperiod. Nästan i alla fall. Jag upplevde massa nya saker, lärde känna mig själv massvis och redde ut vad jag faktiskt vill ha och vad jag behöver och nu väntar jag väl fortfarande på att jag ska kunna ta tag i det där jag vill (och medan jag väntar förbereder jag mig). Så mitt förra år var väl "övergångens år" och i år är än så länge "förberedelsernas år"? Låter helt okej enligt mig. För det är ju inte helt dikterande men sätter i alla fall en ton för vad man vill fokusera på utan att man behöver sätta upp några snäva mål som "sluta röka! NU BUMS!" eller träna 3 gånger i veckan från och med 1. Januari eller vad folk nu lovar sig själva. Jag tror det är lättare att titta tillbaka, se vart man är och vart man vill och sen försöka hålla rätt mentalitet i stället. Målen, delmålen och slutmålen, kommer framträda tids nog i alla fall. Bara man vet vart man ska.
Vad tror ni om det här?
/Sarah
Finns ju 1000 saker man mår bra av att göra i olika mån. Vissa saker i överflöd mår man kanske inte bra alls av, men med måtta eller någon gång ibland kan det till och med vara behövligt (som att ligga i sängen hela helgen, äta popcorn, dricka juice och spela tv-spel till exempel). Andra saker vet man att man behöver även om man inte förstår "varför" (som att träna, vilket man så klart förstår men inte vill förstå, typ).
Vad behöver jag för att må bra då? Jag behöver mycket ensamtid, jag behöver ha trygga relationer och bra vänner, jag behöver vara ute i naturen, röra mig, jag behöver spela tv-spel, måla och läsa. Utöver detta behöver jag äta bra och kontinuerligt, inte för mycket och inte för lite. Kanske behöver jag till och med ta de där äckliga kosttillskottet ibland fast jag verkligen inte vill! Jag behöver hjälpa människor, engagera mig, pyssla och prokrastinera, jag behöver arbeta med min kropp, lyssna på den och söka hjälp när den krånglar och antagligen behöver jag egentligen svettas och kippa efter andan1-2 gånger i veckan också.
Vad gör jag för att ta hand om mig själv? Jag är mycket ensam, jag omger mig med så trygga och bra relationer jag kan (dvs. jag gallrar snabbt ut rent destruktiva relationer och människor som jag inte har något egentligt utbyte av), jag spelar mycket spel och både målar och läser flera dagar i veckan, jag engagerar mig och drömmer och jag prokrastinerar. Utöver detta så jobbar jag med mig själv, att vara snäll mot mig själv och tillåta mig själv att göra saker på mitt sätt, utefter mina förutsättningar och utan att bry mig om vad någon annan tycker om mitt sätt eller den tid jag lägger på vad. Vad jag skulle behöva göra mer är väl att; vara ute i naturen, röra på mig, äta mer måttligt även om jag äter nyttigt redan, arbeta (överhuvudtaget) och gärna med kroppen och träna ordentligt, trötta ut kroppen några gånger i veckan och känna den fantastiska tillfredsställelsen som träning faktiskt innebär (när den är över... :P).
Frågan är ju så klart om jag kommer göra något åt det här. Och min historia säger nej. Men jag mår inte bra av att sitta still, äta för mycket (och röka och dricka) och kanske borde jag. Men man borde så jävla mycket.
Läst i en blogg om en tjej som arbetar med serier. Minns inte om det var hennes arbetslag eller kollektivet hon bodde i som hade det här för sig men de körde hur som helt inte på nyårslöften utan pratade om åren som "hälsans år", "arbetets år", "kärlekens år" m.m. och det här tycker jag känns mycket bättre. Förra året var en enda stor övergångsperiod. Nästan i alla fall. Jag upplevde massa nya saker, lärde känna mig själv massvis och redde ut vad jag faktiskt vill ha och vad jag behöver och nu väntar jag väl fortfarande på att jag ska kunna ta tag i det där jag vill (och medan jag väntar förbereder jag mig). Så mitt förra år var väl "övergångens år" och i år är än så länge "förberedelsernas år"? Låter helt okej enligt mig. För det är ju inte helt dikterande men sätter i alla fall en ton för vad man vill fokusera på utan att man behöver sätta upp några snäva mål som "sluta röka! NU BUMS!" eller träna 3 gånger i veckan från och med 1. Januari eller vad folk nu lovar sig själva. Jag tror det är lättare att titta tillbaka, se vart man är och vart man vill och sen försöka hålla rätt mentalitet i stället. Målen, delmålen och slutmålen, kommer framträda tids nog i alla fall. Bara man vet vart man ska.
Vad tror ni om det här?
/Sarah